Några av de brev jag fått från medmänniskor efter före- läsningar, där föreläsningen påverkat och även inneburit en förändring hos åhöraren:
Hej Anders.
2003 så kom du till min skola, jag gick i 8:an och hade inte jätte mycket koll i livet. Jag har aldrig trivts särskilt mycket i klassrumsmiljön och blev glad när vi skulle ha en föreläsning, det innebar att man kunde luta sig tillbaka och sova en stund före alla aktiviteter på fritiden. Kan väl säga att jag inte riktigt var förberedd på vad det skulle vara för föreläsning.
Vi går in i klassrummet och möts av en långhårig och skäggig man. Han ber oss att slå oss ner och börjar prata med oss, inte som ungdomar och elever, utan som människor. Kan ju säga att det var första gången jag blev behandlad så och det gjorde nog att tankarna om att luta sig tillbaka och sova en stund försvann ganska snabbt.
Anders berättade små historier och anekdoter om sina tidigare upplevelser, saker jag kunde relatera till, kan vara därför jag satt som förtrollad i föreläsningen, tyckte att det var intressant, kändes som att Anders talade rakt till mig. Mina rötter är från Bosnien, jag har förlorat släkt och vänner där nere och kunde därför relatera till hur illa det var när Anders berättade om Stupni Do, jag fick höra senare att min mormor hade vänner i den byn, det gjorde att föreläsningen knöts ännu närmare mig som person.
Mot slutet av föreläsningen spelade Anders en sång som han hade skrivit, även idag när jag tänker på den sången så känner jag att hjärtat hoppar lite högre upp mot strupen och hur tårögd jag blir, jag kommer inte ihåg sången ord för ord, men kommer ihåg hur den påverkade mig och hur den fick mig att tänka på min farbror, som stod mig mycket nära, som gick bort i kriget. Tårarna började rinna och det var ju inte det lättaste att försöka hålla masken och vara cool när man går i 8:an.
Efter föreläsningen så väntade jag tålmodigt på att alla skulle lämna klassrummet före jag gick fram till Anders och berättade hur föreläsningen hade påverkat mig, var jag kom ifrån och så vidare. Jag tror att Anders förstod mig direkt, för han tog sig tid att sitta ner med mig och bara prata, ingen hade någonsin gjort det tidigare och verkligen förstått hur saker kändes, men Anders gjorde det!
Idag jobbar jag i Försvarsmakten och skall snart åka iväg till Afghanistan, jag är tacksam för Anders föreläsning, den sådde ett frö i mitt huvud och fick mig att bli mognare, idag ser jag på livet med ögon jag inte tror att jag hade gjort om det inte vore för Anders!
Jag är tacksam för Anders föreläsning och att jag idag kan kalla Anders min vän, för efter föreläsningen höll jag och Anders kontakten och han har varit ett av mina bollplank genom livet.
Tack för att du finns Anders och tack för att du tagit dig tiden att hjälpa en förvirrad och ibland väldigt ledsen pojke genom livet! Jag ser upp till dig!
Många hälsningar från
Benjamin
2011-09-14
Jag träffade Anders för 13 år sedan -1998 - under höstterminen i års- kurs 8. Vi hade en FN dag på vår skola - Skolhagenskolan i Täby - där Anders föreläste om sin tid som FN-soldat i Bosnien. Anders pratade bl.a. om en massaker som han hade blivit vittne till, i en liten by som hette Stupni Do.
Anders är en helt otrolig talare som fångar sina åhörare på ett magiskt sätt. Detta kan jag verkligen intyga då han fick mig att lyssna. Jag var 14 år gammal och i min värld fanns det inget värre att sitta still och lyssna, jag avskydde skolan på den tiden. Jag satt längst fram och lyssnade med en nog ganska kaxig attityd. Pratade med mina vänner runtomkring mig. Jag tror jag vart placerad längst fram av lärarna så att de skulle ha bättre koll på mig. Efter några misslyckade försök från lärarnas sida att få tyst på mig, så spänner plötsligt Anders blicken i mig. På ett lugnt och väldigt vänligt sätt så ber han mig att vara tyst. Hans blick sa mycket mer än hans ord. Jag förstod då på något sätt att Anders inte bara pratade om en overklig verklighet, som han försökte beskriva för oss, utan Anders pratade om så mycket mer. Han pratade om delar av hans liv, som vi här i lugna Sverige, aldrig varit med om. En overklig verklighet, som realiseras mer och mer i vårt eget samhälle, bara att det ger sig annorlunda i uttryck.
Lite skärrad av blicken lutar jag mig tillbaka och lyssnar. Det tog inte många minuter innan jag var fängslad över hans sätt att tala till oss. Jag kände hur en ilska började bubbla inom mig. Man hade en viss förförståelse om krigets hemskheter, jag hade läst om krig och världens orättvisor, men helt plötsligt var det ett krig mitt inne i klassrummet. Jag började må dåligt och vart rent ut sagt förbannad. Var det han sa sant? Kunde det verkligen vara så här vidrigt. Anders sätt att ge än en bild av det han hade varit med om är unik.
För mig var det en uppvaknad upplevelse. När Anders drog sina paralleller om kriget och det svenska samhället, det samhälle jag växte upp i, så insåg jag vad jag höll på att göra mot mig själv. Jag var kort sagt en bråkig och stökig ungdom. Efter Anders föreläsning satt jag kvar och pratade. Jag kunde inte hålla mig för gråt, jag grät igen många års uppdämda känslor med mig själv.
Anders är en person som jag har bollat mina livsexistentiella frågor med sen den dagen. Jag har varit på flera av Anders föreläsningar på min gamla högstadieskola och blir fortfarande lika imponerad av hans sätt att tala och fånga sin publik. Idag läser jag själv beteendevetenskap.
Mathias
Föredraget som förändrade!
För ca 7 år sen - 2004 - gick jag Emil på Nicolaiskolan i Nyköping. Jag var en väldigt stökig punk kille som inte brydde sig direkt om omvärlden kanske bara mina kompisar och föräldrar. Sen en dag så kom min lärare och berättade att vi skulle gå till skolans aula och lyssna på någon man som vart FN soldat och lyssna på hans föredrag.
Jag tänkte ”oh shit vad tråkigt” och ville bara gå hem och typ lyssna på musik eller träffa polare. Så satt vi till slut där i aulan alla elever på skolan och Anders började prata, och på bara 10 min så var jag som förtrollad! Där stod en man och berättade ur egna erfarenheter och upplevelser och med verkliga bilder vad som verkligen händer i världen och även i Svenska samhället. Anders vände mig totalt genom sitt föredrag och fick mig att inse att jag faktiskt inte bara ska tänka på mig själv och vad jag värdesätter utan även människor runt omkring oss och även runt om i världen.
Han fick mig även att inse att jag är viktig som människa och jag ska vara stolt över mig själv och våga satsa i livet och blir det motgångar så kämpa dig upp! Så c:a ett år efter Anders vart på skolan var jag med och öppnade en ungdomsgård i mitt samhälle och jag jobbar idag som elevassistent och har som mål i livet att bli polis eller jobba med ungdomar.
Anders var en mycket stor del av min förändring för han fick mig att inse att jag är stark i mig och bara jag kan göra nått åt mitt liv och jag tänker fortfarande på vad han sa den dagen, även idag. Fler människor skulle behöva lyssna på Anders Bernström, han förändrar bara till det positiva.
April 2011
Hej Anders!
Jag ville bara tacka tusen gånger för en fullkomligt grym föreläsning idag på Alléskolan i Vara. Jag går själv i nian där och du trollband mig i de 1,5 timmarna du pratade. Det du sa påverkade mig så starkt att jag flera gånger började gråta. Alla mina kompisar var också helt mållösa efter att ha lyssnat på dig! Själv har jag aldrig förr träffat någon som var så otroligt bra på att få ungdomar att lyssna och jag tror att du lyckas med det för att du förstår dig på ungdomar och respekterar oss, tjocka som smala, långa som korta. Jag uppmanade verkligen mina föräldrar att gå och lyssna på dig på kvällen men båda hade tyvärr förhinder vilket var väldigt synd.
Dock är det väl inte precis så att dom på något sätt behöver informationen för att bli bättre föräldrar och jag skriver inte till dig för att jag har problem hemma eller att jag blir mobbad. Precis tvärt om, jag skriver till dig för att tacka dig för att du öppnat mina ögon och fått mig att inse precis hur lyckligt lottad jag är, som har en pojkvän jag älskar och som älskar mig, en bra familj, bra kompisar och framförallt bor jag i ett väldigt bra land.
Jag kommer alltid minnas denna föreläsning som något väldigt positivt och som något som fick mig att verkligen tänka till, mer än något annat någonsin fått mig att göra! Så jag uppmanar verkligen dig att besöka så många skolor du bara kan, vilket jag är säker på att du har som målsättning att göra! ALLA ungdomar i Sverige borde få chansen att lyssna på vad du har att säga, för jag är säker på att det kommer beröra dem minst lika mycket som det berörde mig!
Jag blev väldigt glad då jag såg på din hemsida hur många skolor du redan besökt! Så återigen, TACK för att du gör detta, tack för att du inspirerar folk att hjälpa andra och tack för att jag hädanefter har en riktig hjälte och en förebild att se upp till vilket jag tidigare inte haft!
Ha det kanon bra!
Många glada hälsningar
Julia på Alléskolan i Vara
Tjenare Anders!
Mitt namn är Alfred jag går i Alléskolan i Vara där du idag höll föreläsning. Jag vill bara säga att det var den mest intressanta och mest lärorika föreläsning jag någonsin varit på. Min inställning till föreläsningar brukar inte vara "åå vad kul det ska bli" men idag måste jag säga att jag fick en tankeställare både till hur jag tar ställning till vissa saker och hur jävligt egentligen livet är för vissa människor jorden runt.
Vad lite det egentligen är som skiljer liv från död. En människa kan ena sekunden vara lycklig som ingen annan och sekunden efter snubbla på en kant rätt på en träkvist och dö. Har alltid tänkt på att man ska uppskatta livet för vad det är. Jag tror många människor har svårt att visa glädje med andra eller visa empati för andra på grund av olika saker. Men den som inte fick en tankeställare angående livet, hur man är i sättet och hur dåligt folk har det runt om i världen, den undrar jag vad den tänker efter en sådan här föreläsning.
Till sist vill jag säga att det som gjorde att jag orkade lyssna på en föreläsning var flera saker. Jag tycker du var en riktigt bra talare du lyckades fånga in mig i din röst, din röst gjorde mig fokuserad på bara dig men jag antar att det har lite med att jag själv tycker detta är en viktig del av livet. Det hela kändes som "This is for real" för att du varit med om allt du berättade, det var inget du hade läst till dig. Jag tycker alltid det är kul när folk visar att dom tyckt att jag gjort något bra och jag gillar att ge beröm till folk. Man ska inte vara rädd för att säga vad man tycker och jag vill bara säga Tack för en fantastisk föreläsning.
MVH Alfred i klass 9:2 A